|
1.- PCLA (r) klargör att allt jag tycker om är bra
2.- PCLA (r) hävdar att allt som är bra för PCLA (r) också är bra
för den undre medelklassen, för invandrare, för arbetslösa, för
kulturen, ekonomin, den flotta museikulturen, konstnärer som inte
är fackutbildade, alternativa personer, historiska konstnärer, för
estetiken, etiken, nöjesindustrin, för spridning av olika uppfattningar
och för stimuleringen av ekonomin. PCLA (r) anser också att allt
som är angenämt för PCLA (r) är bra för alla i det hela taget
3.- PCLA (r) fastslår att varje konstnärlig handling är en social
handling, som traditionellt legitimeras av gestaltningen av individens
frihet, som inte har något att göra med vare sig god tro eller trolöshet
4.- PCLA (r) anklagar varje etisk eller estetisk blick, som inte
tar ansvar för dekonstruktion, för att vara bortskämd
5.- PCLA (r) fördömer det faktum att konsten, som är helt utan ändamål
och syften, i sina leriga vatten för med sig slammet och förlägenheten
från de avlagringar som skapas av god tro och trolöshet, av karma,
av språkets regler, av logiken i tillgång och efterfrågan och av
prakten hos de produktiva krafterna, vilkas vilja förändrar symbolisk
produktion till ett relativt trovärdigt faktum
6.- PCLA (r) varken förnekar eller bekräftar analysen av vad som
är bra, inte heller gör man anspråk på att lyckas uppnå den, och
inte heller ifrågasätter man de goda föresatserna av den korrekta
handlingen eller den inkorrekta handlingen eller den spektakulära
etiska handlingen. PCLA (r) sköter sig själv och lägger sig inte
i. Men PCLA (r) bekräftar att den etiska provokationen är närvarande
i den narcissistiska och osäkra medelklassens messianska kall ,
som skulle beskriva sig själv som avantgarde (* se avsnitten om
auktoriteter)
* Avsnitt om auktoriteter till punkt nr. 6:
a): medelklassen är narcissistisk, osäker, normativ och skulle beskriva
sig själv som modernt avantgarde
b): medelklassen är politiskt opportunistisk, kulturellt normativ
och etiskt feg
c): medelklassen strävar i dag inte efter framåtskridande och ekonomisk
anpassning som etiska ändamål, utan efter en elitistisk (och i god
tro) symbolisk överlägsenhet, och skickar gärna sina barn att studera
vid konstskolor
d): medelklassen gör i dag uppror mot sina tidigare skenheligheter
och använder relativt etiska värden för att omförhandla sin elitiska
opportunism
e): medelklassen är i dag konstproducent, i egenskap av storkonsument
av museiföremål
f): medelklassen vill vinna, hyser agg och är arg
f:a): medelklassen är inte vad den en gång varit
g): medelklassens avantgardism är större än din avantgardism
h): medelklassen låtsas som om saker är obekväma just på grund av
att de blev obekväma för medelklassen.
i): på vilket hotell gömmer sig de globaliserade?
7.- PCLA (r) inser att det är möjligt att tillskansa sig makt som
det enda rätta och som en källa till stoiskt välbehag. PCLA (r) har
mardrömmar och samvetskval som sorgligt nog påverkar kvaliteten
på dess etiska omdöme och nattetid visar sig två enhörningar för
PCLA (r), den ena heter Alltärtillåtet och den andra Ändamålethelgarmedlen,
som båda två sjunger en lättsam och klatschig sång och eggar mig
att signera alla konstverk, att offra mig för min karriär, att lida
som ett resultat av mina framgångar eller bristen på dem, och att
skapa ännu fler föremål i en värld som redan är full av föremål,
full av föremål, full av föremål, full av föremål
8.- PCLA (r) beklagar sin oförklarliga romantiska inställning, som
gör att den skulle påstå att utförandet av ett konstverk, vad som
än händer, skulle vara konstituerande och en oskiljbar del av det
konstverket
9.- PCLA (r) drömmer om att inte fly in i framtiden
10.- PCLA (r) inser hur dåraktigt det är att tänka sig att stanna
upp är dess enda möjlighet till framåtskridande
11.- PCLA (r) bedömer att samtida konst troligen inte kommer att
behöva formulera sitt eget förhållande till etik, men (kanske) måste
den ta med i beräkningen att etik är samtidens politiska kontext
12.- PCLA (r) tror sig ha argument för att hävda att oaktat vår avsikt
att arbeta för samvete eller lättsinnighet, finns det alltid en
risk att man predikar eller ger efter för njutningens pragmatism
utan behov av att ta konsekvenserna. PCLA (r) gör ingen skillnad
på föreställning och praktik, och tror inte heller på kvalitetskriterier,
under förutsättning att konsten är ett system som producerar föremål
(avmaterialiserade eller inte), vilket kan ge intrycket att ett
konstföremål skenbart är olikt en utställningsintendent, medan de
båda faktiskt dansar samma konstuppfattningsmambo. Sålunda undrar
PCLA (r) om etik skulle kunna vara ett attribut till eller en inneboende
kvalitet hos de handlingar som utgör våra liv
13.- PCLA (r) har pålitlig information om att det i många fall är
möjligt att inte leva som man lär. Kroppen börjar inte i mitten
och slutar i avklippta naglar. Allt finns även om mina ögon inte
ser detta. Föremålen i spegeln är närmare än de kan tyckas. Narcissus,
Epikuros eller stoikerna. Allt som händer är sant, men vissa saker
är mer verkliga än andra. Jag kan inte slösa bort mer tid på det.
Systemen. Nu eller aldrig!
14.- PCLA (r) bedriver den här forskningen
till sin egen fördel
|
